“Låt mig börja med att säga att magi finns. Den finns ute i världen och det finns inom var och en av oss. Dock har inte alla den mängd magi som krävs för att kunna bli en magiker. Dessa människor, utan egentliga krafter, kallar vi för mugglare, vilket kort och gott betyder de oinsatta. Men sen finns det också vi, vi som känner av magin och kan utvinna den. Det är vi som kan se båda sidorna av världen, både den utan magi och den med. Och därför ser även våra liv lite annorlunda ut, för ska man bli magiker så är det en helt annan skola man behöver gå i och det är helt klart andra jobb man börjar med efter studierna. Jag går på Anteros skola för trolldom och häxkonst, jag hoppas att du kommer in du med” 

Ingrid Sanela, Prefekt på Anteros 

 

 

Signe springer ner längs gatan och hamnar ta ett långt språng för att undvika att bli påkörd av en buss. Föraren hötter med knytnäven åt henne och hon stannar ett ögonblick för att hämta andan. Efter en stund fortsätter hon i makligare takt längs trottoaren medan bilar rusar förbi på gatan. Hon svänger upp till höghuset där hon bor, en grå betongkloss med en smal rand gräs som för en tynande tillvaro med några maskrosor som hade trotsat gräsklipparen. Hon rusar upp för trapporna och när hon kommer upp till översta våningen är hon tvungen att stanna för att hämta andan. Hon går fram till dörren, lägger handen på namnskylten och viskar ordet för att öppna dörren. Hon stiger in i ett rum, större än vad utsidan skulle tillåta och ler brett. 

 

“Vänta bara, Vile”, säger hon med ett flin medan hon plockar upp en eldsalamander ur fickan. “Du ska få för att du färgade mitt hår rosa.” 

 

 

Karl springer genom Anteros korridorer när han stoppas av ett av Anteros många husspöken. Spöket blockerar vägen för Karl och medan spöket synar pojken från topp till tå svamlar han fram: 

“Har din mor varnat dig för att stiga in i en älvring? Vet du att undvika den vita hästen invid en bäck? Har du nämnt varulvens sanna namn? Har du avfärdat allt det som sagor? Allt detta är sant. 

Lönnrot fick en del saker om bakfoten när han skrev ner Kalevala. Det gjorde även Snorre. 

En garderob kan leda dig till en annan plats, men i den här världen kommer du alltid förbli. 

 

Mitt ibland bilar, datorer och filmer finns det fördolda. 
Det som mugglare inte får veta av. 
Häxor, druider, shamaner, trollkarlar. 
Skogstroll i urskogens mörker. 
Havsorm bland kvakens skär. 
Gastar på gravgårdens mark. 

 

Håll mugglarna ovetande om oss, men håll samtidigt ett vakande öga på vad de gör. Låt inte Tjernobyl upprepas. Ett kärnkraftverk på den plats där eldsalamandrar samlas är att be om problem. 

Allt detta är sant.” 

 

Spöket nickar nöjt för sig själv innan det fortsätter vidare in i korridorväggen.